Skogen

Skogen har varit min lekplats och arbetsplats. Där har jag hämtat ved, bär, kunskap, vila och energi. Skogen har skyddat mot regn, storm och sol, mot stress och jobbiga tankar. Jag har haft förmånen att uppleva några av våra allra finaste skogar. Några mil norr om Arjeplog fick jag i uppgift att räkna årsringarna i veden på en slumpvis utvald, rätt så mager tall. Rustad med lupp, tid och tålamod kunde jag räkna mer än femhundra ringar, och eftersom trädet var rötat i mitten var det äldre än så. Svindlande.

Svenska skogsbolag och skogsägare för tillsammans fram budskapet att ”De senaste 100 åren har mängden skog fördubblats i Sverige tack vare utvecklingen av ett hållbart skogsbruk. Minst två träd planteras för varje träd som skördas.” Visst låter det bra – mer skog som växer snabbare. Och dessutom hållbart.

Men jag undrar,

finns det plats för skog bland alla träd?

För vad menar man med skog? Intensivt skogsbruk har under ett knappt sekel förvandlat majoriteten av skogsmarken till ytor med likåldriga, likformiga träd av samma art som arrangeras på lagom avstånd från varandra och gödslas för att växa så bra som möjligt. I andra sammanhang kallas områden där man odlar grödor på detta sätt åker eller plantage. Debatten skulle underlättas om man började med att reda ut vad man egentligen menar med skog.

För i många områden där vi redan odlar träd kanske vi ska fortsätta med det, för trä är i många sammanhang ett bra material. En förnybar resurs. Men skogar är inte förnybara inom rimliga tidshorisonter. En skog som utvecklats fritt under tusentals år går inte att återskapa efter avverkning. Den är för alltid förlorad.

I mönstret skog vill jag bjuda in dig i skogen, en sån som kommit att kallas naturskog, alltså en skog som aldrig har kalavverkats. Här samsas olika trädarter i alla åldrar. Varje träd med ett eget uttryck. Döda träd som fortfarande står upp utgör hem för många fåglar, insekter, lavar och svampar, döda träd som ramlat till marken ger möjlighet åt andra arter att leva i skogen. Gläntor ger utrymme till nytt liv att spira.

/Anna