Tång

Jag är väldigt förtjust i tång. Under ytan ger dess vajande, böljande rörelser en förnimmelse av vattnets annars osynliga rörelser.  Är det stökigt och vågigt kan man rentav förlora sig i tångparadiset och bli sjösjuk. Det finns ingenstans att fästa blicken.

Tång är ett samlingsnamn för alla de större algerna som finns i havet. I mönstret ”Tång” finns bland annat de tre brunalgerna blåstång med sina blåsor, sågtång med sågtandade kanter och den kolasnöre-lika sudaren. Dessa tre tångarter kommer badare lätt i kontakt med från Bohuslän och runt kusten vidare ungefär upp till Stockholm. Blåstången är den tuffaste av de tre och den fortsätter ända upp i Bottenhavets utsötade havsvatten. Blåstång och sågtång bildar breda bälten, som likt riktiga skogar här på land ger livsrum för många andra organismer och hyser hög biologisk mångfald. Alger, fiskar och smådjur lever i, på, av eller bland tången i ett virrvarr av liv. Här kan man till exempel möta sjustråliga smörbultar som simmar omkring i tånglabyrinten för att leta efter pyttesmå kräftdjur att äta. Små näpna, majskornslika trubbiga strandsnäckor kryper runt och äter av tången med sina sträva rasptungor. Mossdjuret slät tångbark bildar vit-beiga blaffor där de hundratals individerna, organiserade i snygga rader, viftar frenetiskt med sina små tentakelkronor för att fånga partiklar ur vattnet. Allt går att se om man tittar noga.

Den röda, vackra, fjärderlika algen i mönstret heter ribbeblad och den får man dyka en bit ner för att hitta. Alltså hör den egentligen inte till miljön som porträtteras i mönstret ”tång”.

Övergödningsproblematiken, framför allt i Östersjön, har gjort vattnet grumligare så att solljuset inte når lika djupt ner, vilket har lett till att tångbältena har blivit smalare än tidigare. En miljö med hög biologisk mångfald har därmed krympt. Det finns dock indikationer på att en viss förbättring har skett sedan 80-talet, så låt oss hoppas den fortsätter!

 /Maj